En sak man inte behöver oroa sig över när man bor på landet och driver ett jordbruk är asfaltering. Kommer ihåg innan vi flyttade ut på landet, vilket jag trivs med hur bra som helst och skulle aldrig byta tillbaka, men då bodde vi i ett mindre samhälle, Lerum, men där var det väldigt viktigt med asfalteringen, eller snarare var det en stor grej att klaga över det. Över att det aldrig blev någonting med det.

Att kommunen ständigt pratade om att asfalteringen i Lerum skulle bli av, men att det aldrig hände någonting. Efter några år så tröttnade vi och så fixade vi själva ett privat företag istället, Asfalt & Mark i Väst AB, som fick komma ut till oss på vår gata och ta hand om asfalteringen av gatan såväl som våra uppfarter. Och det blev bra men då hade vi fått vänta i tre år på att få det så också. Och ännu längre hade det blivit om vi skulle väntat på att kommunen skulle fixa det. För tydligen var inte det något viktigt, men det tycker jag att det var.

Det är åtminstone ingenting jag behöver tänka på eller oroa mig för nu. Nu har vi en grusväg och ska behålla det som en grusväg och när den behöver fixas så fixar vi det själva. Så är det att driva ett eget jordbruk. Men då kan jag i alla fall inte skylla på någon annan, som vi gjorde i Lerum med asfalteringen, utan är det något som blir glömt nu så har jag bara mig själv att skylla.